Det hade varit hur skönt som helst, att bara försvinna bort och festa och alltid ha kul. Inte känna efter att man kan må dåligt, bara vara glad och leva i nuet. Leva i sin egen festbubbla där inget kan skada en och där allt bara är som det brukar, skitbra! Vill ha det så alltid.
Men jag antar att man uppskattar det för att det är en sån stor kontrast till vardagslivet. Hade man alltid haft det så hade man antagligen tröttnat. Men just nu känns det som att man vill leva det livet.
Jag kan förstå alkoholister till en viss del. Man vill inte känna av den jobbiga verkligheten utan bara försvinna in i den värld där allting är perfekt..det är då spriten hjälper en på traven.

Men varför inte istället uppskatta vardagen, och allt man har. Man kan ändra på saker som känns jobbigt och leva varje dag som om det var en fest. Man kan försöka, men det är svårt att känna samma känsla som på en fest.
Känner mig lite som en fjortis som sitter här och skriver om att jag alltid vill festa, men så är det, jag älskar det!