Jag kommer ihåg när jag startade min blogg, då var jag inte så jättebra på att uppdatera och jag skrev mest när det hade hänt nåt speciellt, precis som jag gjorde med min egen dagbok. Nu har bloggandet blivit en rutin och det skulle kännas konstigt att inte få blogga varje dag. Det är så skönt att kunna skriva av sig om precis allt. Men som Carolina Gynning sa på nyhetsmorgon i lördags, man lämnar ut sig själv rätt så mycket. Fast det gäller och veta var gränsen går om hur mycket man ska gå in på vissa saker. Jag tycker att man ska kunna visa och skriva om sina känslor, vilka dem än är. För det är det som gör en till en människa. Man är ju ingen konstgjord robbot som ska ha toppenhumör hela tiden.
Det jag ville få ut av detta inlägget är att jag tycker att bloggen är ett ställe där man kan slappna av och ventilera sina känslor genom att skriva. Lite som en egen psykolog.